Vattenlösliga vitaminer


De vattenlösliga vitaminerna består av vitamin B1 (tiamin), B7 (biotin), B12 (kobalamin) och C. Vid normal våmfunktion produceras dessa av våmmikroberna och behöver således inte tillsättas i fodret. Brist på dessa är därför ganska sällsynt hos djur med fungerande våm.Hos mjölkdrickande kalvar kan brist av vattenlösliga vitaminer förekomma och man kan behöva ge extra av dessa till unga kalvar. Mjölknäring måste således även innehålla vattenlösliga vitaminer.

Tiamin börjar att produceras i signifikant mängd av våmmikroberna från sjätte levnadsveckan, men är inte fullständig förrän kalven är omkring 4 månader. Kalvar kan därför få tiaminbrist om de utfodras med en tiaminfattig foderstat. Kalvar under 4 månader som utfodras med en spannmålsbaserad foderstat är därför i riskzonen för att drabbas av brist. För kalvar med fungerande våm som äter en foderstat med hög andel spannmål kan våmmikroberna producera ämnet tiaminas som bryter ner tiaminet. Detta kan medföra att idisslare drabbas av tiaminbrist vilket i sin tur kan orsaka cerebrokortikal nekros  som är en neurologisk sjukdom med hög morbiditet (sjuktal). Vanliga och tidiga bristsymtom hos nötkreatur med tiaminbrist är främst minskad aptit, utmärgling, svaga muskler samt en gradvis försämring av nervsystemet. Sjukdomen karaktäriseras av cirkulerande rörelser, “head pressing”, blindhet samt muskelkramper. Vidare nämns slöhet, sämre aptit, salivering, hyperkänslighet, lägre temp men även ryckningar i ögon och öron som subakuta symptom som kan vara svåra att upptäcka. Kalvar som får akut tiaminbrist kan få svår diarré och uttorkning och dö inom ett dygn. Tiaminbrist måste snabbt behandlas med stora mängder B-vitamin direkt i blodet. Om kalven har diarré måste tiaminbehandling kompletteras med vätskebehandling för att kalven ska överleva.

Biotin är viktig för ämnesomsättningen och ingår som en komponent i hud, hår och horn. Ofta är våmmikrobernas tillverkning av biotin i kroppen tillräcklig för nötkreaturen varför kompletterande biotin inte är nödvändigt. Hos unga kalvar som dricker mjölk är mjölken en tillräcklig källa till biotin.

Kobalamin börjar produceras i tillräckling mängd omkring sjätte till åttonde levnadsveckan. Vitaminet samverkar med kobolt och är viktig för energiomsättningen i kroppen. Symtom för vitamin B12-brist kan vara sämre aptit, utmärgling och blodbrist. Dock är tillskott av vitamin B12 inte nödvändigt om djuren erbjuds foder med tillräcklig mängd kobolt eftersom mikroorganismerna i våmmen då kan producera vitamin B12. Däremot kan tillskott till kalvar vara nödvändigt eftersom de vid födseln inte har en helt utvecklad våmfunktion och därmed är mer känsliga för vitaminbrist. Mjölk är en bra källa för vitamin B12, så brist ses oftast bara i fall hos kalvar yngre än sex veckor som inte har tillgång till mjölk eller berikad mjölknäring.

Nötkreaturen tillverkar C-vitamin, askorbinsyra, i levern. Oftast finns därför inget behov av tillskottsutfodring av detta vitamin. Färst råmjölk och mjölk är tillräckliga källor till C-vitamin för kalvar, men om mjölken/råmjölken pastöriseras förstörs vitaminet.C-vitaminbrist kan förekomma hos kalvar, speciellt i sitationer av stress, såsom flytt, kyla eller parasitbörda och tar sig i uttryck främst som minskad motståndskraft mot sjukdomar. Likaså har tillskottsutfodring av C-vitamin till still synes friska kalvar setts öka kalvhälsan.