Antibiotika & resistens


Antibiotikaanvändning 

Liksom för sjukdomar är statistiken för antibiotikabehandling av kalvar bristfällig. En sammanställning av djursjukdata för kokontrollanaslutna besättningar gjordes under 2015 för att få en överblick över vilka typer av antibiotika som oftast förskrivs och till vilka infektioner. Denna sammanställning indikerar att användningen av antibiotika har ändrats med åren. Överlag så ökar andelen sjukdomsfall som behandlas med penicillin och trimetoprim-sulfonamider samtidigt som andelen fall som behandlas med antibiotika med bredre spektrum som aminoglykosdier, kombination av penicillin och aminoglykosid samt fluorokinoloner minskar. Andelen fall som behandlas med tetracyklin har däremot varit ganska konstant de senaste 15 åren.

Antibiotika till kalvar

År 2015 utgjordes 59 procent av alla individuella antibiotikabehandlingar och 46 procent av behandlingar till fler än en kalv som registrerats i djursjukdata av penicillin. Som en jämförelse gavs aminoglykosider (DHS-tabletter i detta fall) endast vid 0,3 procent av individbehandlingar och 1,5 procent av behandlingar av fler än en kalv. Uppdelat per infektion förskrevs antibiotika, under åren 2010 till 2015, till 82 procent av alla fall där en kalv haft diarré och i 46 procent av alla fall där fler än en kalv haft diarré. Vanligaste substansvalet vid diarré var trimetoprim-sulfonamider, följt av fluorokinoloner. Även här blev en del behandlade med penicillin, vilket inte bör ha någon effekt vid diarré. Vid tillfälle av luftvägssjukdom förskrevs antibiotika i 94 procent av alla fall där en kalv haft luftvägsinfektion och i 62 procent av fallen där fler än en kalv varit drabbad. Vanligast var penicillin följt av tetracyklin. Vid både navelinfektion, ledinflammation och nekrobacillos behandlades en övervägande andel med penicillin.  

Antibiotikaresistens 

Förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier övervakas regelbundet inom ramen för SVARM (Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering). Sverige har överlag ett gott läge gällande förekomst av antibiotikaresistenta bakterier hos nötkreatur, både vad gäller bakterier som orsakar sjukdom och bakterier i normalfloran. De flesta infektioner hos kalv, såsom luftvägs-, navel- och ledinfektioner kan därför behandlas med smalspektrigt penicillin.

Antibiotikaresistens hos kalvar

Unga kalvar har dock ofta antibiotikaresistenta bakterier i tarmen trots att de inte tidigare behandlats med antibiotika. Dessa bakterier är inte sällan resistenta mot fler än en typ av antibiotikum. Detta fenomen ses även hos andra djurarter och tros vara åldersbetingat, men orsaken är ännu inte klarlagd. Även om dessa bakterier i de flesta fall är ofarliga för kalven kan de sprida gener för resistens till sjukdomsframkallande bakterier som i sin tur kan ge svårbehandlade infektioner, däribland diarré eller blodförgiftning. En stor del av de E. coli som isolerats från kalvar som avlivats eller dött av diarré har varit resistenta mot åtminstone en typ av antibiotikum, exempelvis tetracyklin där andelen resistenta bakterier har varierat mellan cirka 50 och 80 % de senaste 10 åren. Möjligtvis har dessa kalvar redan behandlats med någon typ av antibiotika, varför man kan ha selekterat fram resistenta E. coli innan kalvens död. Mer om detta kan läsas i SVARM-rapporterna. 

I en svensk studie från 2015 från friska kalvar bar nära 90 % av de dryga 700 kalvarna på streptomycinresistenta E. coli och cirka hälften på kinolonresistenta E. coli. I denna studie påvisades för första gången i Sverige på nötkreatur E. coli som kan bryta ned många av de vanliga antibiotikatyperna, så kallade ESBL-producerande E. coli hos några få kalvar. Härefter har enstaka av dessa påvisats hos nötkreatur. 

Minska utvecklingen av antibiotikaresistens hos kalvar

Att ge mjölk från antibiotikabehandlade kor till kalvar har i flera studier visat sig öka förekomsten för antibiotikaresistenta bakterier hos kalvar. Detta gäller både mjölk från under själva behandlingen och mjölk från karenstiden efter sista behandling. Rekommendationen är därför att sådan mjölk inte bör ges till kalvar utan istället kasseras.