Kalven i dikobesättningen
I dikobesättningen går kalven kvar med kon och diar fram till avvänjning vid omkring 7 till 8 månaders ålder. Efter avvänjning föds kalvarna upp till slakt (oftast tjurkalvarna) eller behålls som rekryteringsdjur till den egna besättningen (oftast kvigkalvarna). En del av dikobesättningar är avelsbesättningar där avvanda kalvar säljs som rekryteringsdjur (blivande moderdjur eller avelstjur) till andra dikobesättningar. Många dikobesättningar säljer de avvanda tjur- eller kvigkalvarna för vidare uppfödning till slakt i en annan besättning. Dikobesättningens kalvar är oftast av köttras. Dikons mjölk används inte för humant bruk och syftet med produktionsformen är att producera kött men också för att vårda våra marker och hålla landskapet öppet genom betande djur.
Nedan följer en generell och kortare sammanfattning av dikalvens livslinje. Under rubrikerna hittar du länkar till texter på Kalvportalen som kan vara bra att känna till vid respektive period av kalvens liv.
Kalvning
Traditionellt föds dessa kalvar på våren, men det finns andra kalvningsperioder som tillämpas efter besättningens förutsättningar, som till exempel höstkalvning. Vårkalvning är att föredra i dikalvsproduktionen då den lakterande kon och växande kalven kan utnyttja betets potential optimalt under för- och högsommaren. Den andra fördelen med vårkalvning är att avelstjuren kan betäcka korna på bete då korna visar brunst. Oavsett kalvningstidpunkt är det viktigt att kalvningarna övervakas, att hygienen är mycket god och att kalven får i sig råmjölk. De flesta dikorna kalvar antingen på djupströbädd fritt i kogruppen eller i kalvningsbox om besättningen har ett liggbåsstall. Det är också vanligt att dikorna kalvar ute på bete. Generellt är dikalvarna friska men under kalvningen kan kalven få i sig bakterier som kan ge någon av de neonatala infektionerna.
Länkar:
Kastrering av kalv
En del av dikobesättningar kastrerar tjurkalvarna före åtta veckors ålder. Då kallas den kastrerade tjurkalven för stut. Veterinär kastrerar kalven kirurgiskt med både lugnande, lokalbedövning och smärtlindring. Stuten saknar testiklar och då kan den inte betäcka moderdjuren vilket är bra då stutarna kan gå kvar i samma grupp som korna och kvigkalvarna. Stutarna är också väldigt lugna att hantera och bra betesdjur.
Länkar:
Bete
Kalven går på bete med kon under cirka fem månader. Kogruppen består av lakterande dikor med kalvar av olika åldrar och en eller flera avelstjurar. Mjölken från juvret och det näringsrika betet räcker som en utmärkt foderstat för den växande kalven. Dikalvarna behöver även vatten, mineraler och saltsten på bete. Dikalvarna fyller en viktig funktion med naturvård då de betar både hagmarker med särskilda värden och restaurerar strandnära områden och andra igenväxta marker för biologisk mångfald och artrikedom. Dikalvarna kan drabbas av parasitinfektioner och andra infektioner på bete
Länkar:
Se betesparasiter, inkl koccidier
Avvänjning
Kalven i dikobesättningen avvänjs då den är cirka 7 till 8 månader gammal. Kalven både diar och betar under första sommaren ute och då blir också avvänjningen från mjölk successiv och lätt. Dikalvarna växer snabbt och i slutet av sommaren/tidig höst är tjurkalvarna ofta nästan lika stora som kon då det är dags för avvänjning. Det är vanligt att korna grupperas efter kvigkalvar och tjurkalvar då avelstjuren finns med och betäcker korna under betesperioden. Grupperingen efter kalvarnas kön förhindrar tjuvbetäckning av kvigkalvarna, också förutsatt att avelstjuren flyttas från gruppen innan kvigkalvarna är cirka fem månader gamla. Avvänjningen är en stressande situation för kalven och det finns olika rutiner för att underlätta processen. Ett exempel är så kallad staket-avvänjning (fence line) som verkar vara mjuk och lugn, då kon och kalven går bredvid varandra (med bibehållen syn-, lukt och vokalkontakt) i olika grupper utan att kalven kan komma åt att dia.
Länkar: