Parasiter


Det finns en rad parasiter som kan drabba kalvar. De flesta parasiter måste kalvarna ha varit på bete för att kunna drabbas av, men ohyra, koccidios och kryptosporidios kan drabba kalvar på stall. 

Betesparasiter

Dikalvar såväl som mjölkraskalvar riskerar att drabbas av parasiter när de kommer ut på bete för första gången. De vanligaste parasiterna som drabbar kalvar på bete är beteskoccidios, mag-tarmmaskar och lungmask. Smittrycket med parasiter kan ändras mellan betessäsongerna och påverkas av bland annat betestryck, beteskvalitet, vilka djurgrupper som betar betet, väder, tidpunkt för betessläpp med mera. Parasiter kan dessutom introduceras på betet via exempelvis inköp av, eller inhyrning/lån/sambetning av djur.

Beteskoccidios

Beteskoccidios är vanligt på beten där unga förstagångsbetare betar år efter år. Det är vanligast på mjölkraskalvar som går ute utan äldre kor men förekommer även på dikalvar, och då främst vid användning av så kallade VIP-fållor (permanenta tillvänjningsfållor) inför betessläpp. Kalvar som blir smittade av beteskoccidios får diarré snabbt efter betessläpp vilket gör att sjukdomen kan misstolkas som en reaktion på foderbytet efter betessläpp. Blir smittrycket högt på betet kan det kraftigt sätta ner kalvarnas tillväxt och även leda till dödsfall.

Beteskoccidios orsakas av en liten encellig parasit och inte av en mask (nematod) vilket gör att avmaskningsmedel inte fungerar mot beteskoccidios. Helt avgörande för att få bukt med beteskoccidios är därför betesplanering. Att växla bete mellan förstagångsbetare och andragångsbetare eller vuxna djur brukar hindra sjukdomen mycket effektivt. Vid ett pågående utbrott är de viktigaste åtgärderna att hindra smittspridning och att ge drabbade kalvar understödjande behandling samt flytta till annat bete eller stall.

Läs mer om parasiter på SVA:s webbplats.

Mag-tarmmaskar

De klassiska mag-tarmmaskarna finns i alla besättningar med nötkreatur och problem orsakade av dessa är vanligt i både mjölkbesättningar och dikobesättningar. Det är främst förstagångsbetare som blir sjuka med nedsatt tillväxt och ibland även diarré som symtom. Mag-tarmmaskar smittar genom att ägg från maskarna kommer ut på betet med träck från smittade djur. Äggen kläcks och utvecklas till larver som sedan kan smitta nya djur när de betar. Larverna kan också övervintra på bete.

För att undvika problem med mag-tarmmaskar kan man utnyttja flera olika betesstrategier för att erbjuda de känsligaste djuren bete med lägst smittryck, till exempel ett bete där det inte gått förstagångsbetare förra året. Vid behov kan man även avmaska mot mag-tarmmaskar. Det är viktigt att inte avmaska rutinmässigt då det ökar risken för att de maskar som djuren bär på blir resistenta mot avmaskningsmedel. Avmaskningsmedel i form av bolus skall inte ges till kalvar under 100 kg eftersom de inte har utvecklat idisslarförmågan och bolusen då kan fastna i matstrupen och leda till dödsfall. Träckprov är ett bra stöd för att sätta in rätt behandling och rätt förebyggande åtgärder.

Läs mer om parasiter på SVA:s webb.

Lungmask

Lungmask förekommer i många svenska besättningar. I besättningar där den funnits en längre tid brukar det främst vara förstagångsbetare som visar symtom i form av hosta och nedsatt tillväxt. Om lungmask kommer in till en besättning som inte tidigare haft lungmask kan dock även vuxna djur drabbas hårt av hosta och nedsatt produktion; även dödsfall förekommer. Lungmasklarver kommer ut med träcken och utvecklas på bete. När larven sedan äts upp av ett nötkreatur vandrar den ut genom tarmen och upp till lungorna där den blir en vuxen mask som lägger ägg. Äggen kläcks och larverna hostas upp och sväljs ner i tarmen för att komma ut med träcken.

Djur som inte visar några symtom kan ändå bära på smittan och sprida parasiten till betet. Lungmasken kan även delvis överleva vintern på bete men inte lika bra som många av de andra parasiterna. Har man fått in lungmask i besättningen är den mycket svår att bli av med men en kombination av betesplanering och avmaskning kan ofta hålla den under kontroll.

Läs mer om parasiter på SVA:s webbplats.

I tabellen nedan får du mer information om vanligaste inre parasiterna som kan drabba kalvar.