En normal kalvning

Kalven föds normalt i framdelsbjudning med ryggen uppåt så att huvudet och de sträckta frambenen kommer först. Cirka 5–10 % av kalvarna föds i bakdelsbjudning och då kommer de sträckta bakbenen först. Kalvningen indelas i tre faser även om det inte finns några klara gränser mellan de olika faserna. Tiden som varje fas pågår kan variera, och öppnings- och utdrivningsfas tar oftast lite längre tid för kvigor än för kor som fått kalv förut.  

Öppningsfasen varar normalt 2–8 timmar. Under denna fas vidgas fostervägarna och blir mer elastiska och mjuka. I öppningsstadiet har det egentliga värkarbetet ännu inte börjat och symtomen är därför inte så tydliga. Först är sammandragningarna svaga men de blir allt starkare och tätare allteftersom livmoderhalsen öppnar sig. I samband med öppningsstadiet lägger sig kalven till rätta inför födelsen. När värkarbetet blir intensivare, pressas den yttre fosterhinnan igenom livmoderhalsen och hjälper till att utvidga. Fosterhinnan – ”vattenkalven” som innehåller 10–15 liter rödgul/rödbrun vätska – brister oftast inuti slidan. Det är en fördel om fosterhinnan är hel till dess livmoderhalsen är helt utvidgad eftersom det underlättar det fortsatta förlossningsarbetet.  

Utdrivningsfasen varar normalt upp till 1 timme för ko och upp till 2 timmar för kviga. När livmoderhalsen är helt öppen blir livmoderns sammandragningar kraftigare och övergår i krystvärkar som pressar fostret bakåt ut ur livmodern. Kalven ligger i bäckenet redo att pressas ut. Kon föder normalt liggande men kan också, särskilt om hon blir störd, ställa sig upp. Under utdrivningsfasen pressas den inre, sega, gråvita fosterhinnan ut. Denna spricker oftast under förlossningen och innehåller fem till sex liter tjockflytande vätska som fungerar som smörjmedel i förlossningskanalen. I samband med att hinnan spricker blir oftast värkarbetet intensivare. När den inre fosterhinnan spruckit ska kalven helst komma inom cirka 1 timme, annars torkar födselvägarna och förlossningen försvåras. Vanligen föds kalven med båda frambenen först och huvudet ovanpå kotlederna. Kalvens rygg ligger uppåt mot moderns rygg. Att föda fram kalvens huvud är oftast de jobbigaste för kon, men kalven kan också vara kraftig över bröstkorg och höfter. De kan kräva ett intensivt värkarbete innan hela kalven fötts fram. Under förlossningen kan kalven rotera upp till 45 grader för att lättare glida igenom moders bäckenben. Kon ställer sig oftast upp inom 10 minuter efter kalvningen för att slicka sin kalv. Kalven brukar efter att ha hämtat sig från födelsen några sekunder skaka på huvudet och dra sitt första andetag.  

Efterbördfasen är normalt avslutad inom 12 timmar efter att kalven har fötts. Sedan kalven fötts fortsätter sammandragningarna, och fosterhinnor och moderkaka stöts ut. Efterbörden ska avgå spontant och ska alltså inte dras ut. Det är viktigt att hela efterbörden kommer ut, annars ökar risken för infektioner. När kon slickar kalven och kalven diar, stimuleras kons produktion av hormonet oxytocin. Detta hormon medverkar till att värkarbetet blir kraftigare så att livmodern töms. Efter kalvningen ska livmodern rensa sig och återta sin normala storlek. Under 10–14 dagar efter förlossningen förekommer normalt rödbruna, blodblandade flytningar.