Hull

Centralt för bedömning av kons kondition är hennes hull. Kors hull brukar bedömas enligt en femgradig skala, där 1 är mycket mager och 5 är extremt fet. Hull kring 3 är ”normalvikt”, och kännetecknas av att ryggkotor, höft- och bärbensknölar är avrundade av ett lager underhudsfett och samtidigt en konkav kontur från ryggraden och ut. Kantighet kring benen ovan kännetecknar magrare djur. Konvex linje från ryggen och ut samt fettansättning kring rygg och svansfäste som till och medskapar veckbildning kring svansen kännetecknar det fetare djuret. Kons kondition påverkas huvudsakligen av energiförsörjning, men också motion, yttertemperatur, liggkomfort, ben och klövhälsa kan påverka.

Man bör sikta mot att kon har hullpoäng 3,0 - 3,5 vid kalvning. Är kon för fet vid kalvning är risken för komplikationer vid kalvningen större då inlagrat fett gör förlossningskanalen trängre. Dessutom finns ett samband mellan högt hull och ökad risk för kalvningsförlamning hos flerkalvande kor. Kalvningsförlamning ger redan i sin subkliniska fas sämre värkar och kon släpper efterbörden senare jämfört med friska kor. Kor som är veterinärbehandlade för kalvningsförlamning har ökad risk för löpmagsförskjutning, sämre fruktsamhetsresultat, förhöjd dödlighet och ökad risk för utslagning kommande laktation jämfört med friska kor. För både feta och tunna kor tar det i genomsnitt längre tid efter kalvning innan normala könsfunktioner är igång.

Under de tre sista månaderna innan kalvning sker det mesta av kalvens storlekstillväxt vilket gör att kon behöver ett extra dräktighetstillägg. Fostrets näringsförsörjning prioriteras alltid före kons egen. Med en rimligt balanserad sinkofoderstat med avseende på energi och protein, har foderstaten liten påverkan på kalvens storlek. Kraftigt undernärda djur kan däremot kalva in med mindre kalvar som har sämre livskraft. Målsättningen ska vara att kons hull ska regleras före sinläggning. Att banta sinkon ger ingen bra start på en kommande laktation, med den höga ämnesomsättning som det innebär. En underutfodring under framför allt den senare delen av sintiden kan resultera i mindre mängd råmjölk och sämre råmjölkskvalitet. Att kraftigt överutfodra kon under sintiden är inte heller optimalt då det kan medföra att hon får en sämre konsumtionsförmåga efter kalvning med ökad risk för foderstörningar som följd. Hon kan också ansätta fett runt förlossningskanalen och på så sätt kan det resultera i en svår kalvning. En överutfodring av sinkon resulterar däremot inte i en större kalv vid födsel vilket det florerar rykten om. Man har inte kunnat visa det i försök och forskare hävdar med bestämdhet att så inte är fallet. En välbalanserad foderstat med god mättnad sista månaderna innan kalvning är a och o för en välmående ko och kalv.

Mjölkkon

För att ha mjölkkon i rätt hull vid sinläggning bör man redan från mitten av laktationen ha rutiner för hullbedömning och vid behov justera foderstaten. Som lågdräktig bör kon ha 2,75 - 3,5 i hull, där högproducerande mjölkkor normalt kan förväntas vara tunnare än de som producerar mindre. Vid sinläggning, normalt två månader före kalvning, bör kon helst ha ett hull kring 3,0 - 3,5. Kor som är feta i mittlaktationen bör få en sänkt energikoncentration i sin foderstat. En tillräckligt hög proteinhalt i utfodringen säkrar mjölkproduktionen trots sänkt energihalt. På motsvarande sätt bör en mager ko utfodras med mer energirikt foder så länge det är nödvändigt för att uppnå rätt hull vid sinläggning. Att ha god kondition och lagom hull är ett långsiktigt arbete, med regelbundna hullbedömningar och foderanpassningar.

Dikon

Senast tre månader innan kalvning bör man se över dikons hull och gruppera efter hull. Det kan vara passande att göra detta omkring tiden för avvänjning av kalvarna. Man ska helst ha tre grupper om korna skiljer sig mycket i hull, men åtminstone två grupper. De allra fetaste korna kan med fördel gå kvar på bete långt in på hösten för att sedan på stall utfodras med en stor andel halm eller grovfoder med lågt energiinnehåll. Kor i normalhull ges fri tillgång till ett grovfoder av medelkvalitet medan magra kor bör utfodras med ett grovfoder av bättre näringsmässig kvalitet. Kvigor kan inför kalvning behöva lite extra foder för att hålla en god tillväxt och hull. Kornas hull kontrolleras med jämna mellanrum och man bör justera foderstaten vid behov.