Matsmältning - enkelmagsfasen

Unga idisslare måste som minimum ha mjölk till och med 4 till 5 veckors ålder. Detta beror på att kalvar upp till den åldern i huvudsak bara kan smälta näringsämnen baserade på mjölk. Efter denna period klarar matsmältningsapparaten även av att smälta näring från andra källor och de kan därför klara sig på fast foder. Det tar dock cirka 3 veckor efter att kalven har börjat äta tillräckligt stora mängder fast föda tills rätt sorts mikroorganismer har etablerat sig i våmmen och kalven mer effektivt kan tillgodogöra sig av näringen från fast föda. Dessutom är det först från 8-12 veckors ålder som kalvens idisslingsmönster börjar likna ett vuxet nötkreaturs, varför man åtminstone bör utfodra med mjölk under de första två månaderna. För besättningar som är anslutna till KRAV måste kalvarna utfodras med mjölk till 12 veckors ålder. En senare avvänjning (vid 12 veckors ålder istället för 8 veckor) har visat sig ge bättre tillväxt och högre vikt vid 16 veckors ålder, varför man alltid bör väga kostnader för en senare avvänjning mot vad man tjänar på en högre tillväxt

Struprännan

När kalven förväntar sig mjölk eller mjölkersättning stimuleras muskler kring den så kallade struprännan att dra ihop sig vilket gör att mjölken leds förbi förmagarna direkt till löpmagen. Om den inte, eller bara delvis, drar ihop sig hamnar mjölken i våmmen vilket kan leda till feljäsning/våmförsurning om mjölken blir kvar under en längre tid i förmagarna (s.k. våmdrickning).

Matsmältning

Kalvens smältning av mjölken påbörjas redan i munhålan där en del av fettet bryts ned via enzymet esteras i saliven och fortsätter under de första timmarna i löpmagen. I löpmagen utsöndras dels enzymet löpe, som ystar mjölken till ett koagel (ostmasseklump bestående av mjölkproteinet kasein och fett), och dels saltsyra, som ytterligare främjar ystningen och avdödar bakterier. Det som blir över efter bildandet av koaglet kallas för vassle. Vasslen innehåller främst vatten, mjölksocker och vassleprotein och passerar direkt till tunntarmen där det bryts ned och tas upp av kalven inom 10 minuter. Koaglets innehåll av kasein och fett bryts däremot ned gradvis av löpe och pepsin respektive lipas och esteras till näringsämnen som kan tas upp i tunntarmen. Denna nedbrytning går gradvist långsammare och pågår som längst 24 timmar efter intaget. I början av tunntarmen utsöndras bukspott och galla vars enzymer spjälkar större molekyler av kolhydrater, fett och protein till mindre beståndsdelar som kan tas upp via tunntarmsväggen till blodet.

Koaglets funktion

Bildningen av koaglet ger en långsam passage av näringsämnen genom mag-tarmkanalen och därmed ett förbättrat näringsupptag. Förmågan att lagra energin i mjölken på detta sätt bidrar även till att kalven i det fria kan klara sig flera timmar utan mat när modern är ute och betar. En vanlig uppfattning är att ett snabbare flöde av näringsämnen ut till tarmen som en följd av bristande koagulering ger diarré hos kalven, men det finns inga bevis för att det skulle vara så och kalvar som fått mjölk som inte koagulerat har inte lösare avföring än kalvar som fått mjölk som koagulerat. Även om kalven klarar sig bra utan att mjölken koagulerar i löpmagen finns det troligtvis ändå många fördelar med att det sker.

Matsmältningen hos kalvar som ges mjölknäring

I naturen dricker alla kalvar kons egen mjölk, men inom mjölkproduktionen får kalvar på vissa gårdar istället en kommersiell mjölknäring. Sammansättningen av mjölknäring skiljer sig från helmjölk och varierar även mycket från mjölknäring till mjölknäring. Mjölknäringar är i huvudsak baserade på antingen vassle- eller skummjölkspulver. Skummjölk är det som återstår av mjölk när fettet tas bort, alltså i stora drag kasein, laktos och vassleprotein. Vassle är det som återstår av mjölk när både kasein och fett tagits bort, alltså i stora drag laktos och vassleprotein. För mjölknäring innehållande skummjölk krävs 5 % skummjölk för att bilda ett mjukt koagel, medan högre procent skummjölk bildar fastare koagel. Ju större andel av mjölknäringen som består av skummjölk desto mer liknar nedbrytningen den vid intag av helmjölk. När mjölknäringen istället är helt vasslebaserad bildas inget koagel i löpmagen och det mesta av nedbrytningen sker därför i tarmen. Även om det tros vara en fördel att det bildas ett koagel, speciellt för unga kalvar, har studier visat att kalvar kan fungera lika bra på helt vasslebaserade mjölknäringar.