Matsmältningsapparaten

Kalvens matsmältningsapparat består av munhåla, foderstrupe, förmagarna, löpmage, tunntarm och  grovtarm. Varje del har specifika funktioner under fodersmältningen. Förmagarna är inte fullt utvecklade från födseln utan fortsätter att utvecklas de första månaderna efter kalvens födsel och anpassas efter foderstaten.

Munhålan

Munnen används för intag av foder och en första bearbetning av fodret där det sönderdelas i bitar mindre än cirka 4 cm samt blandas med saliv. Fodret bearbetas vidare efter sväljning genom uppstötning och omtuggning (idissling). Saliven underlättar tuggning och sväljning, utjämnar pH-värdet i förmagarna, framför allt våmmen, tillför enzymer för en första nedbrytning av fett  och återför kväve i form av urea till förmagarna. 

Foderstrupen 

Foderstrupen hos idisslare används i båda riktningarna, dels för att svälja ned foder men också för att vid idisslingen stöta upp foder som behöver finfördelas mer innan jäsning i förmagarna. Med hjälp av muskelkontraktioner förs foder upp och ned i foderstrupen. 

Förmagarna (nätmagen, våmmen och bladmagen) 

Nätmagen har fått sitt namn på grund av dess nätliknande insida. Nätmagen är placerad i främre, nedre delen av bukhålan, framför våmmen och fungerar som en första sortering av foderpartiklar. De minsta partiklarna förs vidare till bladmagen medan de större partiklarna förs vidare till våmmen för ytterligare sönderdelning. Det är också främst i nätmagen som metallföremål fastnar om kalven får i sig sådana via fodret. 

Våmmen är den största förmagen. Den rymmer en stor mängd mikroorganismer, exempelvis bakterier, protozoer och svampar som hjälper kalven att jäsa foderpartiklarna och därmed tillgodogöra sig näring från växttråd som kalven inte själva kan bryta ned. Dessa mikrober är också en viktig del av kalvens proteinförsörjning och de tillverkar även B- och K-vitamin. Våmmen är mycket muskulös och kontraheras med jämna mellanrum för att blanda och sortera foderpartiklarna efter storlek. 

Bladmagen är den sista av förmagarna och sitter ihop med nätmagen via en kort kanal. Den har fått namnet på grund av att dess insida bildar många tunna veck (blad). Dessa veck ökar upptagningsytan i bladmagen. Här absorberas näringsämnen och framförallt vatten vilket “torrgör” foderpartiklarna rejält innan de passerar till löpmagen. 

Löpmagen 

Löpmagen är den enda av kalvens magar som har körtlar och liknar därför det enkelmagade djurets magsäck. Denna producerar saltsyra och enzymer som används vid nedbrytning av fodret. Hos den unga mjölkdrickande kalven är denna del av magarna mest aktiv i matsmältningen.  

Tunntarmen

Tunntarmen är en lång kanal som är ungefär 20 gånger så lång som djuret i sig. I tunntarmen blandas foderpartiklar som kommer från löpmagen med bukspott och galla vilket ytterligare bryter ned näringsämnen i tillräckligt små beståndsdelar för att de ska kunna tas upp via tarmväggen. Tarmväggen består av fingerliknande utväxter som ökar upptagningsytan. Via dessa tas färdigsmälta näringsämnen upp till blodet eller lymfsystemet. Fodret blandas och förs genom tunntarmen med hjälp av muskelsammandragningar. 

Blindtarmen  

Liksom andra djur har nötkreatur en blindtarm. Denna är placerad vid övergången mellan tunntarm och grovtarm och är en utbuktning som slutar blint. Funktionen är inte helt klarlagd, men den har en viss del i nedbrytningen av de svårnedbrytbara kolhydrater som lyckats undkomma våmmens nedbrytning. 

Grovtarmen 

Grovtarmens främsta funktion är att absorbera vatten från resterande foderpartiklar och därefter föra ut det som är kvar i form av avföring via ändtarmen.