Kalvar i världen

De system som beskrivits för Sverige är också vanliga i stora delar av den industrialiserade världen. I de flesta mjölkbesättningar i industrialiserade länder skiljs alltså kalven tidigt från kon, medan det i många låginkomstländer är vanligt att kalven får gå med kon och dia åtminstone en del av dygnet.

De mjölkproducerande systemen kan enklast delas upp i icke betesbaserade och helt eller delvis betesbaserade. De köttproducerande systemen kan delas in i intensiva och extensiva, där de intensiva systemen främst består av avvanda kalvar som föds upp till slakt medan de extensiva består av kor med kalv. Det sistnämnda systemet är till exempel det allenarådande bland pastoralister i Afrika, men också vanligt i USA, Australien och Sydamerika, där det dock ofta kombineras med slutgödning av de avvanda kalvarna i så kallade feedlots, ett mycket intensivt uppfödningssystem.

Nyfödda ankolekalvar i Rwanda

Ankoleko med korsningskalv, Uganda

Ett av de mer extrema intensiva systemen för uppfödning av kalvkött är gödkalvsuppfödning som är en viktig produktionsgren i bland annat Nederländerna och Frankrike. För att gödkalvsköttet ska fortsätta vara ljust står gödkalvarna på en foderstat med mycket mjölk och med bara en mindre mängd grov- och kraftfoder. Kalvarna utvecklar då en blodbrist på grund av den järnfattiga dieten. De kalvar som bara får mjölk kan vara väldigt känsliga för infektioner och antibiotikaanvändningen kan därför vara hög i dessa system. På sista tiden har lagkraven inom EU skärpts och det är idag inte tillåtet att kraftigt begränsa gödkalvarnas rörelser för att ytterligare förhindra att köttet mörknar. Det är heller inte tillåtet i EU med en foderstat helt utan grov- och kraftfoder.