Inhysningssystem

Kalvar som står ensamma gör det antingen i en box avsedd för en kalv inomhus (ofta kallad ensambox) eller i en kalvhydda avsedd för en kalv utomhus.

Kalvar i grupp går vanligen på ströbädd, med eller hårdgjord skrapgång, i liggbåssystem, i gruppkalvhyddor utomhus eller på dränerande golv (spaltgolv). 

Olika typer av boxar

Ensamboxar är boxar ämnade för endast en kalv och är oftast uppbyggda av 3 heltäckande väggar med en frontvägg där kalven kan sticka ut huvudet för att äta och dricka. Boxarna angränsar ofta direkt till en annan ensambox. I ensambox måste kalvarna hållas så att de kan ha ögonkontakt och beröra varandra. Mellanväggarna får inte vara högre än 80 cm. För att minska smittspridningen bör man ha täta väggar mellan varje box, men genomsläppliga fronter och möjligen bakväggar för att inte hindra luftutbytet i boxen. Man ska aldrig lägga tak på boxarna då det försämrar ventilation och därmed ökar kalvarnas utsatthet för smittor, dock är det viktigt att undvika drag och kallras. Golvet kan gärna vara upphöjt över ladugårdsgolvet för att minska drag och underlätta arbetet med kalvarna. Det är en fördel om kalvboxen lätt kan monteras ner så det underlättar rengöringen av den.  

Kalvar under en månads ålder måste enligt lag ha strö eller annat liknande material att ligga på. Boxen ska därför förses med strömaterial såsom sågspån eller halm. Halm är bäst under vintern då det, under förutsättning att det strös är i tillräcklig mängd, fångar varm luft omkring kalven och isolerar den mot kyla. Sågspån kan vara ett bra alternativ till halm på sommaren om man har problem med fluglarver/flugor. Sand är ett dåligt strömaterial för kalvar då det snabbt blir för blött och kompakt vilket ger smutsiga och kalla kalvar. Dränerande golv är att föredra under ströet i boxen. Det minskar behovet av strö och gör det torrare för kalven. 

Det finns minimikrav för boxstorleken och dessa är beroende av kalvens ålder och boxens utformning och underlag. För kalvar i ensambox gäller minst 1,2x1 meter för kalvar under 60 kg och 1,4x1,1 meter för kalvar under 90 kg. På Jordbruksverkets hemsida kan du läsa mer om vilka mått som gäller.  

Kalvhyddor är designade för att hålla kalvar utomhus och är oftast gjorda av formgjuten plast eller fiberglas, material som är relativt lätta att rengöra. De kan vara gjorda för en eller flera kalvar. Fördelarna med kalvhydda är att de används ute och ger mer plats över till annat inne i stallet. De är också relativt billiga jämfört med byggnadskostnader av andra kalvutrymmen. Hyddan bidrar med skugga på den varma årstiden och ett varmare klimat under den kalla årstiden. En sida av kalvhyddan ska vara öppen så att kalven kan gå ut i en liten rasthage. Denna öppning ska vara placerad så att det inte blåser och regnar in i kalvhyddan, vanligtvis mot söder/sydväst. Om kalvhyddan är tillverkad i ett transparent material måste den stå i skugga under sommaren för att förhindra värmestress hos kalven. Även i andra fall är ett tak över kalvhyddorna att rekommendera då det skyddar foder och bädd ifrån väta. Taket skyddar även djurskötaren vid dåligt väder och gör skötseln mer behaglig.  Under vinterhalvåret är det viktigt att ha bra belysning vid hyddorna.  

Det är av yttersta vikt att man placerar kalvhyddorna på en väldränerad plats med lagom lutning så att överflödigt vatten och urin kan dräneras bort. Underlaget bör antingen vara hårdgjort eller belagt med grus (exempelvis 15 cm sandlager), men hårdgjort är att föredra då det underlättar rengöring och desinfektion. Kalvhyddorna ska vara försedda med strömedel såsom halm eller sågspån för att isolera mot kylan samt hålla kalvarna rena och torra. Liksom för ensamboxar ska det vara tillräckligt med strömaterial så att kalvens ben är täckta när den ligger ned. För att hålla bädden torr är det bra om foder, vatten och mjölkhinkar placeras på utsidan av hyddan. 

För kalvar i kalvhydda avsedd för en kalv ska själva hyddan vara minst lika stor som en ensambox och rastgården ska vara minst lika stor som hyddan. På Jordbruksverkets hemsida kan du läsa mer om vilka mått som gäller.  

Dikalvar

Dikalvar får gå kvar hos modern och inhyses därför i samma system som korna, men enligt lag måste kalvar ska ha tillgång till en så kallad kalvgömma.  En kalvgömma är ett utrymme dit bara kalvar har tillgång. Kalvgömman ger, förutom en avskild viloplats, även möjlighet att utfodra kalvarna utan att korna kommer åt fodret. Kalvgömman ska vara så stor att varje kalv har tillgång till minst 0,9 m². Ligghallar som används under sommaren när djuren går på bete är undantagna kravet på kalvgömma. I uppbundna besättningar krävs inte kalvgömma men kalvarna bör ha tillgång till en egen strödd liggyta i stallet. Det finns många olika varianter av kalvgömmor, såsom flyttbara grindar, permanenta boxar, området framför liggbås eller liknande. När kalvarna är små håller de sig gärna i närheten av korna och kalvgömman bör därför vara placerad i direkt anslutning till liggavdelningen i stallet. Ett enkelt sätt att skapa en kalvgömma i en djupströbädd är att göra en box. Ett par grindar bildar en box som lämpligen ställs i ett hörn eller utmed en vägg. När stallsäsongen är över kan grindarna användas på betet till samlingsfållor eller liknande. Fasta boxar kan användas som extra kalvningsboxar i början på säsongen. Har man flera kan de successivt bli till kalvgömmor när kalvantalet ökar. Även för liggbåsstall finns flera lösningar. Utrymmet framför liggbåsen uppskattas som gömma av kalvarna då de gärna ligger nära sina mammor när de är små. En nackdel är att kalvgömman kan vara svår att hålla ren och att strö om den är smal, så det är bra att ta till lite extra i utrymme när man bygger om man har möjlighet. Fasta boxar på båspallen är ett annat alternativ. När de inte används som kalvgömmor kan de utnyttjas som kalvnings- eller sjukboxar vid behov. På så sätt utnyttjas utrymmet även när kalvarna inte använder det. Skulle man välja att byta produktionsinriktning kan utrymmet utnyttjas till att göra fler liggbås. I ombyggda mjölkladugårdar kan platsen för mjölkgropen göras om till kalvgömma om den ligger lämpligt placerad.  

Strategierna ser olika ut huruvida man vill utfodra dikalvar under mjölkperioden. Kons mjölk är och ska vara den huvudsakliga födan för kalven, men ibland kan det vara aktuellt att komplettera med eget foder till kalven, i synnerhet om kalvarna har svårt att komma åt och äta tillsammans med korna vid foderbordet, till exempel på grund av begränsat antal ätplatser. Det ska då gå lätt att utfodra kalvarna i gömman för den som vill. Placera foderkrubban så att den enkelt kan fyllas på från utsidan. Även grovfoder kan ges i gömman. Ska kalvarna utfodras i kalvgömma på betet har man också nytta av att de lärt sig äta i gömman på stall. Kalvgömman ska vara skyddad från drag och fukt och ströbädden ska hållas torr och ren. Halm är ett lämpligt strömedel i gömman. Finns det möjlighet att utforma gömman så att den går att gödsla ut maskinellt underlättas rengöringen av stallet. I början kan korna vara oroliga när kalvarna är i gömman och stå utanför och vänta på dem. Därför är det bra om gömman har flera ingångar så den inte blir blockerad av något vuxet djur. Kalvarna kan då också lättare ta sig in i gömman om det blir oroligt i stallet till exempel i samband med brunster. Öppningarna får inte vara så stora att korna kan komma igenom eller riskera att fastna. Lämpliga mått är att öppningarna till kalvgömman är 0,75 m höga och 0,5–0,7 m breda.  

Kalvarna brukar uppskatta gömman och på de flesta gårdar utnyttjas den flitigt, framförallt när de blivit lite äldre. I början ligger kalven gärna hos kon i ströbädden eller i liggbåsen. Är gömman placerad framför liggbåsraden är det lättare för kalvarna att börja använda den än om de måste gå iväg från korna för att komma till den. Om det finns foder eller inte i gömman verkar inte påverka hur mycket kalvarna är där men det kan vara bra med en plats där kalvarna kan äta i lugn och ro, både kraftfoder och grovfoder. 

Underlag och störmedel

Ströbädd är en vanlig form av underlag till kalvar i Sverige. Det vanligaste strömedlet är halm, men även torv och spån förekommer, och även mixar av olika sorters strö. Sådan bädd kan täcka hela boxen eller kombineras med en skrapgång.  Halmen kan vara långstråig eller hackad, och det finns också värmebehandlade produkter som har en bättre uppsugningsförmåga.

Ströbädden ska ge kalven en torr och mjuk yta att ligga på, men bidrar också till isolering och hjälper kalven att hålla sig varm. Vid användning av halm ska kalven kunna bädda ner sig, vilket innebär att mängden strö bör vara minst 10–15 cm. Man använder ibland begreppet ”Ströbäddspoäng” (Nesting Score) när man anger hur mycket strö som kalvarna ska ha. Skalan är en trestegsskala, där det högsta värdet innebär att kalvens ben inte syns när kalven ligger ner.

En ströbädd gödslas ut regelbundet beroende på beläggning och omsättning i stallet.

En djupströbädd är en ströbädd som brinner, vilket innebär att materialet i botten bryts ner. Vid anläggning av en djupströbädd krävs det att det läggs tillräckligt med halm, alternativt att man lägger en botten med t ex torv. Djupströbädd är ett vanligt inhysningssystem för dikor, och kalvarna hålls alltså i systemet tillsammans med korna.

Denna sorts bädd byggs upp över tid med hjälp av lager av strö blandat med djurens gödsel som trampas ned i strömaterialet. Nytt lager med strö läggs på bädden i omgångar. Rätt anlagd och skött bryts det undre lagret sakta ner av mikroorganismer och värme alstras (bädden brinner). Detta bidrar till att bädden värmer djuren underifrån och att smittor har svårare att överleva i värmen. För att få till en fungerande djupströbädd fordras syre, rätt fuktighet, tillgång till strömaterial, samt en inte alltför låg temperatur i bädden. Om ströbädden tillförs tillräckliga mängder med strö och inte tillåts bli för blöt blir oftast förhållandena tjänliga för att bädden ska börja brinna. En riktig anläggning av ströbädd minskar halmförbrukningen. 

En permanent djupströbädd bör anläggas på hösten, före den kalla säsongen, då det fortfarande är en gynnsam miljö för bakterier och temperaturen är relativt hög. För bäst funktion bör ett lager på cirka 50–60 cm med halm läggas in över hela golvet. Det är viktigt att man inte snålar med halm i detta skede för att den första gödseln ska kunna arbeta sig ned i tillräcklig mängd halm. På detta sätt kommer processen igång och bädden blir varm, torr och relativt lätt att hålla i ett bra skick. Om man inte skulle anlägga rätt från början kommer mikroorganismerna aldrig igång i ströbädden, den brinner inte och förblir fuktig och svårskött. En icke-fungerande bädd växer också snabbt i höjd och av praktiska skäl brukar man behöva mocka ut den tidigare än planerat, tillskillnad mot en bädd som brinner som eventuellt kan ligga en hel stallsäsong.  

Djupströbädd kombineras ofta med en skrapad gång mot foderbordet. Det innebär att halmförbrukningen minskar då en del av gödseln hamnar på skrapgången. Dessutom bidrar den skrapade gången till ett slitage på klövarna.

Liggbåssystem för kalvar är relativt ovanligt i Sverige. Systemet innebär att djuren ligger i enskilda bås och går i gångar till foderbordet. I liggbåsen ligger djuren sida vid sida, och även ofta mitt emot varandra, beroende på hur många liggbåsrader som är byggda i systemet. Liggbåsens storlek ska anpassas efter djurens storlek så att djuren ligger rätt i båsen, annars är risken stor att de lägger sig diagonalt eller baklänges och därmed gödslar i båsen, med smutsiga djur som följd. Det är viktigt i liggbåssystem att djuren inte begränsas i sina resnings- respektive läggningsrörelser, utan inredningen ska styra dem att lägga sig på rätt plats utan att de har svårt att lägga eller resa sig. Båsbredd, nackbom och eventuell bogplanka bör därför justeras regelbundet, alternativt om djuren förflyttas till nästa box med större bås i takt med att djuren växer. I besättningar med liggbåssystem är det en klar fördel om det är ett jämnt flöde av djur, så att storleken på djuren passar till båsens storlek. I besättningar med omgångsuppfödning är det annars en klar fördel att kunna justera båsen så att de passar det lilla djuret när det är litet och sedan ändrar man i båset när djuret blir större, annars finns det risk för såväl smutsiga djur som tryckskador på djuren

För att hålla en god liggkomfort i liggbåsen kan man ha någon form av matta eller madrass, samt komplettera med strö, både för mjukhet, temperatur och för att suga upp eventuell vätska.

Dränerande golv (spaltgolv). Kalvar yngre än en månad får inte hållas på spaltgolv utan strö. För kalvar mellan 1 och 4 månaders ålder får spaltgolv användas men då måste liggytan vara täckt av gummi eller annat mjukt material. För kalvar mellan 4 och 6 månader får hårda dränerande golv användas endast i de fall de varit i bruk före 30 juni 2010. Inom ekologisk produktion får spaltgolv endast användas till kalvar om de även har tillgång till hel liggyta med strömaterial.  

De stallar som byggs med spaltgolv nu har gummibeklädd spalt. Gummibeklädnaden är antingen fäst på spaltstavarna eller består beklädnaden av gummimattor med avlånga hål, som läggs på befintlig betongspalt.  Spaltsystemen gör att gödseln trampas Beläggningsgraden vara relativt hög för att systemet ska fungera och djuren ska hålla sig rena. Spaltsystem innebär en karg miljö för djuren, och för att minska risken för skador när djuren bråkar med varandra är det viktigt att det finns tillgång till foder på foderbordet hela tiden. Betongspalt tenderar dessutom att bli hal med åren och kan orsaka allvarliga ben- och skelettskador när djuren rider på varandra eller bråkar med varandra. Förekomsten av svansskador är högre i detta system än i andra system och kan vara en inkörsport för infektioner som leder till att djuren blir halta eller inte kan gå. Dessa allvarliga infektioner går sällan att behandla framgångsrikt och leder till att djuren behöver avlivas. Spaltgolv kan även vara dragigt, medföra värmeförluster för kalvarna och utgör en hälsorisk för kalvar under 4 månader. För dessa kalvar kan man ha ströbädd på liggplatsen och öppet spaltgolv vid utfodringsplatsen. Spaltgolv skall inte användas i kalla utrymmen utan tillgång till strödd liggplats.