Temperatur

Oavsett om kalvarna hålls inomhus eller utomhus är det viktigt att ge dem bra förutsättningar att upprätthålla normal kroppstemperatur.

Kalvens termoneutrala zon

Som de flesta djur har kalven en termoneutral zon. För den nyfödda kalven ligger den mellan 10–26 grader vid normal luftfuktighet. Efter en månads ålder ändras den till 0–23 grader. Med termoneutral zon menas att om omgivningens temperatur är inom detta intervall behöver ingen energi användas för att värma eller kyla kroppen för att hålla rätt kroppstemperatur. Det betyder alltså att kalvar som inhyses i temperaturer över eller under dessa intervall har ett högre energibehov för att inte tappa hull, tillväxt eller kroppstemperatur än kalvar som befinner sig i temperaturer inom den termoneutrala zonen. Om kalvens kropp måste arbeta hårdare för att upprätthålla sin temperatur löper kalven större risk för att bli sjuk.

Temperaturväxlingar extra belastande

Kalvar är dessutom känsliga för temperaturväxlingar. Redan fem graders variation i dygnsmedeltemperaturen är en stressfaktor för kalvar och kan öka risken för sjukdom. Att sätta upp termometrar, gärna med minnesfunktion eller logg, kan vara bra för att få en överblick över temperaturvariationer i stallet.

Kalvens temperaturreglering

Kalvar gör sig av med eller förlorar värme genom strålning, avdunstning, konduktion och konvektion, av vilka de tre förstnämnda är de viktigaste. Strålning är värme som transporteras direkt från huden till yta med kallare temperatur utan att det behöver vara kontakt mellan ytorna. Kalven utvidgar blodkärl i huden för att göra sig av med värme och drar samman dem för att bibehålla värme. Avdunstning transporterar värme från kroppen genom att göra om vätska till gasform. Detta sker genom svettning från huden eller i extrema fall genom att kalven flämtar. Konduktion är när värme förs från en varm yta till en kallare genom direktkontakt, till exempel om kalven ligger på ett kallt cementgolv eller mot en yttervägg. Konvektion sker bara i begränsad mängd hos kalvar och innebär att uppvärmd luft eller vätska transporteras bort från kalven. Yttre faktorer utöver omgivningens absoluta temperatur påverkar kalvars förmåga att bibehålla sin kroppstemperatur. Dessa innefattar drag, relativ luftfuktighet, väderförhållanden och utformning av stallet.

Drag

Med drag menas luft som rör på sig. Definitionen för drag är en rörelse på minst 0,3 m/s vilket knappt är märkbart. Ett sätt att undersöka om det är dragigt i stallet är att låta en rökpelare stiga. Om denna stiger rakt upp rör sig luften med <0,2 m/s. Om rökpelaren avviker åt något håll indikerar detta drag. Drag ökar kalvens värmeförluster genom avdunstning och konvektion. Detta bidrar till att uppvärmd luft omkring kalven blåser bort och omgivningstemperaturen upplevs kallare än vad den är. Redan vid en luftrörelse på 0,1 m/s upplevs omgivningstemperaturen 1,5 grader kallare.

I kalvsammanhang anses drag vara en luftström över 0,5 m/s. Över denna gräns fördubblas kalvens värmeförluster. En mycket dragig miljö har därför stor påverkan på kalvens förmåga att hålla sin kroppstemperatur och kan därför, förutom att öka risken för sjukdom, även påverka kalvens tillväxt negativt. I en svensk studie sågs fyra gånger fler kalvar ha luftvägssymtom i dragig miljö jämfört med kalvar i dragfri miljö. Drag i kyla påverkar kalven mer än drag i varmare temperaturer.

Huruvida kalvarna utsätts för drag kan mätas med hjälp av en anemometer. Man mäter då i kalvarnas ligghöjd och lufthastigheten bör vara max 0,2–0,5 m/s. För att undvika drag bör man se till att luftintagen sitter ovanför kalvhöjd. Dessutom bör man se över utformningen av kalvstall och placeringen av kalvboxar så att inte luftströmmarna träffar kalvarnas liggplats. Dessutom bör man se till att det inte rasar ner kalluft från utluftningsöppningarna i takhöjd. Vid kraftig vind kan man tillfälligt täcka för stora luftintag för att undvika drag. Att ha täckta väggar på minst två av sidorna runt kalvarna minimerar också eventuellt drag. Om man använder sig av en kalvgömman kan ett tak över kalvgömman också bidra till att minska draget.

Väderförhållanden

Kalvarnas päls isolerar mot kyla genom att “fånga” ett lager luft. I regn och snö blöts pälsen ned vilket minskar pälsens isolerande funktion och ökar kalvens värmeförluster. Pälsens isolering fungerar också sämre om den är täckt av lera eller gödsel, vilket innebär ett ökat energibehov hos kalvar med ökad grad av ler- och gödseltäckt päls. Unga kalvar som föds och växer upp utomhus bör därför ha tillgång till skydd mot regn samt en torr plats att ligga på. I väldigt varmt väder kan å andra sidan nederbörd hjälpa kalven att göra sig av med överskottsvärme och därmed minska risken för värmestress.

Värmestress

Sommarvärme och stark sol kan göra kalvar för varma, vilket i sin tur kan innebära minskat foderintag och därmed nedsatt immunförsvar och tillväxt. Det är viktigt att placera utekalvhyddor så att man undviker sol under dygnets varmaste timmar under sommaren samtidigt som man vill undvika för mycket kall vind under vintermånaderna. Man kan också placera kalvhyddorna under ett tak som skuggar. Värmestress hos kalven kan lindras genom att erbjuda skugga om kalven vistas utomhus samt ökat luftutbyte (ventilation) om kalven befinner sig inomhus. Det är även extra viktigt att kalven har fri tillgång till friskt, gärna kallt, vatten.

Vind

Vind ökar kalvens värmeförluster genom avdunstning och konvektion. I kalla omgivningstemperaturer bidrar vinden till att omgivningens temperatur upplevs mycket kallare; så kallad kyleffekt, och vind i kyla påverkar därför kalven mer än vind i varmare temperaturer. Nyfödda kalvar som föds utomhus i blåsigt och kallt väder kan behöva komma in i ett vindskydd för att inte bli för kalla. Vind kan dock bidra till att sänka kalvens temperatur i mycket varmt väder.

Utformning av stallet

Kalvens förmåga att behålla kroppstemperaturen har också att göra med hur stallet har utformats. Kalvboxar som placerats utmed kalla ytterväggar kan öka värmeförlusterna hos kalvar då de ofta vill lägga sig mot väggar. Dessutom ökar risken för både drag och kallras vid ytterväggar. Dessa värmeförluster kan lindras/undvikas genom att undvika ytterväggar vid placering av kalvboxar eller att placera en storbal halm i mitten av kalvboxen som kalvarna kan ligga emot istället för väggen. Om detta görs bör man vara uppmärksamma på att kalvarnas totala vistelseyta minskas, vilket kan betyda att färre kalvar får plats. På samma sätt som mot en yttervägg kan kalven tappa värme till ett kallt golv när de ligger ner. Om kalvens liggyta består av betong eller stål upplevs kalvens omgivningstemperatur 4–5 grader kallare samtidigt som träunderlag inte påverkar kalvens upplevelse av temperaturen alls. Plast kan bidra till att omgivningstemperaturen upplevs något varmare. Den kylande effekten av kalla liggytor kan i viss mån neutraliseras av att använda tillräckligt med strömaterial. Att använda sig av ett lager med 5–7 cm halm gör att kalven upplever omgivningstemperaturen som 5 grader varmare. Annat strömaterial eller en mindre mängd halm är bara knappt hälften så effektiva. Mycket strömaterial är därför en viktig faktor för att skydda kalven mot luftvägssjukdom. En bra tumregel är att kalven ska kunna bädda ned sig så mycket i halmen att benen inte blir synliga under den när den ligger ner. Detta innebär en halmbädd på cirka 20–25 cm.