Tillväxt och vägning
Tillväxt
Generellt blir kvigor könsmogna när de uppnått en viss vikt. Som regel infaller första brunsten vid 45 procent av kvigans vuxenvikt. Det betyder att en högre tillväxt hos kvigkalven ger möjlighet för en lägre inkalvningsålder. Att sänka inkalvningsåldern betyder att kvigan kan börja producera mjölk tidigare, vilket sänker uppfödningskostnaderna. En månads lägre inkalvningsålder innebär en besparing på 500 kr per kviga. Inkalvningsvikten har också en stor betydelse för mjölkproduktionen under första laktation. Vid en inkalvningsvikt som är cirka 80 procent av kvigans vuxenvikt mjölkar hon som mest i första laktation. Om inkalvningsvikten understiger 70 procent är mjölkproduktionen markant sämre. Utifrån ett ekonomiskt hänseende är det mest fördelaktigt om kvigan kalvar in mellan 22–25 månaders ålder där 24 månaders ålder är det mest optimala. För att kunna kalva in vid 24 månader bör kvigan bli dräktig vid 15 månaders ålder. Då det är markant sämre dräktighet vid kvigans första brunst jämfört med andra eller tredje bör man räkna med att det kan dröja en månad efter första inseminering innan kvigan blir dräktig. Alltså bör inseminering påbörjas vid 14 månaders ålder. För att försäkra sig om att kvigan har cyklat några gånger samt att öka chansen för att uppnå tillräcklig vuxenvikt bör kvigan ha uppnått 55 procent av sin vuxenvikt vid första inseminering.
För att uppnå rätt vikt i rätt ålder bör tillväxten styras under kvigkalvens uppfödning. Uppfödningen av kvigan kan därför delas in i tre perioder. Denna uppdelning beror på att juvret utvecklas på olika sätt under olika delar av kvigans liv. Under kalvperioden påverkas inte juvret nämnvärt av tillväxthastigheten och det är därför en fördel om kalvens tillväxtpotential utnyttjas maximalt under denna period.
1) Kalvperioden – från födsel till 2–3 månader
Tillväxten under mjölkperioden har stor betydelse för den framtida mjölkproduktionen. För varje extra 100 gram som kalven växer om dagen under mjölkperioden kan den mjölka cirka 100 kg mer under sin första laktation. Under denna period kan och bör kalvar växa ungefär 1 kg om dagen. Att öka tillväxten från 600 gram per dag till 1000 gram per dag betyder alltså en ökning av mjölkmängden under laktationen med cirka 400 kg. Det är önskvärt att kalven väger åtminstone 90 kg vid avvänjning, vilket motsvarar cirka 1 meter i bröstomfång.
2) Den prepubertala perioden, även kallad den kritiska perioden – från 2–3 månader till pubertet (omkring 9–12 månader)
Viktmässigt infaller denna period mellan 90 och 300 kg för stora raser och mellan 60 och 210 kg för små raser.Under den här perioden växer juvret snabbare än kroppen i övrigt och här läggs grunden för den framtida mjölkproduktionen. Tillväxten av juvret är beroende av tillväxthormoner i blodet och dessa påverkas i sin tur av tillväxthastigheten hos kvigan. Vid för hög tillväxthastighet (mer än 0,8 kg per dag) minskar koncentrationen av tillväxthormoner i blodet och därmed även utvecklingen av den mjölkbildande vävnaden i juvret. Detta lämnar i sin tur plats åt fettinlagring i juvret och den totala mängden mjölkbildande vävnad förblir för alltid låg. Denna rekommendation har dock lett till att många kvigor i denna ålder underutfodrats vilket har bidragit till sen könsmognad och inkalvning hos svenska kvigor. Många kvigor i denna ålder har också ett proteinunderskott. Då tillväxten styrs av en balans mellan energi och protein lagras energin, som borde ha gått till tillväxt om proteinbehovet var uppfyllt, in som fett hos dessa kvigor istället. Man bör därför i första hand se till att proteininnehållet i foderstaten matchar den önskade tillväxten. Optimalt bör kalven växa mellan 0,65 och 0,75 kg per dag under denna period vilket resulterar i en vikt på cirka 160–170 kg vid 6 månaders ålder.
3) Den postpubertala perioden – från pubertet till kalvning
Under den tredje perioden växer juvret lika fort som resten av kroppen (med undantag för kraftig tillväxt under sista delen av dräktigheten) och höga tillväxthastigheter påverkar därför inte juversammansättningen negativt. Istället har höga tillväxthastigheter under denna period visat sig öka mjölkavkastningen. Under denna period bör därför tillväxten maximeras för att nå rätt inkalvningsvikt. Det är lämpligt med en tillväxt på cirka 0,75 – 0,85 kg per dag under denna period. Man bör dock se till att kvigorna inte blir feta inför kalvning. Läs mer om hur du mäter och väger dina kalvar här.
Vägning av kalvar
En viktig del i att följa kalvarnas utveckling och att planera deras kommande produktion är att veta vad de väger och vad de växer. Det är värdefullt att ha några tillfällen i uppfödningen då man väger kalvarna, för att exempelvis kunna justera tillväxt genom utfodring.
Det säkraste sättet att mäta kalvens vikt är att väga dem. Beroende på kalvens storlek vid vägning kan olika vågar användas – på marknaden finns lösningar där man hänger upp kalven via en båge eller matta under magen som passar bra för den lilla kalven, medan efterhand som kalvarna blir större blir det mer praktiskt och rationellt med lösningar som kalven går in i. Med hjälp av grindar kan man ofta få till bra rationella lösningar för vägning.
Vägning eller mätning möjliggör att man kan man följa kalvarnas tillväxt. Genom att exempelvis stämma av kalvens vikt vid en viss ålder kan man snabbt ta reda på kalvens genomsnittliga tillväxt. I exemplet ovan antas en födelsevikt på 45 kg.
Det finns också möjlighet att ta reda på kalvarnas vikt genom att mäta bröstomfånget. Det är inte lika hög exakthet som att väga, men ger ändå en bild av kalvarnas vikt och tillväxt, och med en bra teknik och kalibrering då och då mot en våg kan det i många fall vara ”tillräckligt bra”. Hellre mäta än att inte veta alls. Det finns speciella måttband med cm-mått på ena sidan och vikt i kg på andra sidan av bandet. Dessa kan man använda, men det finns också möjlighet att använda ett måttband bara med cm mått, där resultatet kan omvandlas till vikt med hjälp av tabellerna 1 och 2. Variationen i vikt i förhållande till bröstomfång är relativt stor, och det man konstaterade vid insamlingen av data till tabellerna var att individer med god muskelansättning och de med hög utfodringsintensitet oftare är i den övre halvan av viktintervallet.
Kalvens bröstomfång mäts genom att man drar ett måttband runt bröstkorgen, alldeles bakom frambenen. Det är viktig att kalven står rakt framåt med huvudet uppåt för att mätningen ska bli rätt. Måttbandet ska vara spänt.
Bröstomfångstabeller, Mjölkraskalvar (Hessle et al, 2010)
Tabell 1 SRB-tjurar. Samband mellan bröstomfång och levande vikt, uppskattad vikt samt nedre och övre gräns för det viktintervall inom vilket 95% av djurens vikter befinner sig vid uppmätning av ett visst bröstomfång.
Tabell 2 SLB-tjurar. Samband mellan bröstomfång och levande vikt, uppskattad vikt samt nedre och övre gräns för det viktintervall inom vilket 95% av djurens vikter befinner sig vid uppmätning av ett visst bröstomfång