Fiber

Fiberrika foder stimulerar salivproduktionen, vilket dels är viktigt för att tillföra enzymer men också för att skapa en gynnsam miljö i våmmen genom att neutralisera de syror som bildas. Fibrer i fodret tillför en så kallad ”scratch factor” som hjälper till att utveckla våmmens muskulatur.

Fibrer i foderstaten

Fiberinnehållet i foder anges oftast som NDF (neutral detergent fibre, vilket är ett mått på innehållet av svårnedbrutna växtdelar såsom cellulosa, hemicellulosa och lignin. Fiber tillförs främst genom grovfoder. För unga kalvar som äter fint hö eller ensilage av god näringsmässig kvalitet är det lämpligt med en grovfoderandel på mellan 10 och 20 procent av totala intaget av torrsubstans för att tillföra tillräckligt med fibrer. Utfodrar man med grövre och mer fiberrikt grovfoder ska andelen grovfoder av totala foderstaten dock vara lägre. På senare år har man från amerikanskt håll förespråkat att utfodra unga kalvar med halm eller liknande grovfoder med ett fiberinnehåll på över 65 %. Detta för att kalvarna i huvudsak ska äta kraftfoder istället för att fylla våmmen med grovfoder, samtidigt som den lilla mängden grovfoder ändå skulle vara tillräcklig för att stimulera våmutvecklingen. Det finns dock inga belägg för att denna typ av utfodring skulle vara bättre för kalvarna än den traditionella med fint hö. Tvärtom kan det troligtvis försvåra avvänjningen då kalvarnas matsmältningssystem vid tiden för avvänjning inte har anpassats till det foder kalven ska äta efter avvänjningen.