Fosfor


Funktion: Fosfor är ett mineral som samverkar med kalcium och som är det näst vanligaste mineralet i kroppen. Fosfor är en viktig beståndsdel i skelettet, tänder, men påverkar även muskler och bildningen av protein. Fosfor är även ett viktigt mineral för mikroberna i våmmen.

Riskgrupper för brist: Under mjölkperioden lider kalven sällan brist då mjölkens innehåll av fosfor utnyttjas väl av kalven. I och med att kalven övergår till att vara idisslare och bearbetar mer och mer av fodret i våmmen försämras upptaget av mineraler. Brist kan därför ses hos avvanda kalvar om fodret är dåligt sammansatt. Vid långvarig betesgång utan tillgång till mineralfoder finns risk för brist på fosfor.

Bristsymtom: Fosforbrist visar sig genom stela leder, muskelsvaghet, sänkt fruktsamhet samt missformat skelett.

Fodermedel: Fosforhalten sjunker vid långvarig torka samt i takt med vallens mognadsgrad. Fodermedel som är rika på fosfor är ärt, åkerböna, vetekli och biprodukter från raps.

Rekommendation: Kalcium och fosfor konkurrerar med varandra och därför bör förhållandet mellan dessa kontrolleras. Ca/P-kvoten bör ligga omkring 1,5-2 i totalfoderstaten för kalvar. Det finns dock studier där nötkreatur utan problem ätit foder med Ca/P-kvoter som legat mellan 1 och 7. Detta förutsätter att fosfor ges i tillräcklig mängd.

Överskott: Överutfodring av fosfor är betydligt vanligare än brist, men det finns inga indikationer att det är skadligt för djuret. Däremot är överutfodring dyrt, påverkar miljön negativt samt kan hämma upptaget av mangan.