Kraftfoder

Kraftfodret är förutom vatten den viktigaste komponenten i kalvens utveckling till idisslare. När kraftfodret bryts ned i våmmen bildas främst smörsyra och propionsyra, medan det när grovfoder bryts ner bildas ättiksyra. Propionsyra som främst bildas från stärkelserika produkter ombildas till ketonkroppar i våmväggen som i sin tur fungerar som ett bränsle i cellerna, vilket främjar celldelningen och papilltillväxten. Smörsyrabildningen stimuleras av lättlösliga kolhydrater som till exempel socker och bidrar till en snabbare våmutveckling genom att hämma graden av celldöd i den cellomsättning som sker vid tillväxten av papillerna. För att kalven tidigt ska komma igång och börja utveckla förmagarna bör alltså kraftfoder erbjudas redan under den första levnadsveckan

Bild 1. Utfodringens betydelse för våmmens tillväxt. Visar våmmar från kalvar vid sex veckors ålder. Första bilden visar en kalv som utfodrats med mjölk andra bilden en kalv som utfodrats med mjölk och hö och den sista mjölk, hö och kraftfoder. Källa: bilder Pennstate University

Tabell 1. Några olika näringssubstrat och deras effekt på tillväxten av våmmen, högre mjölkgiva ger större kalv och därmed växer även våmmen i storlek. Men det som stimulerar tillväxten mest är de flyktiga fettsyrorna smörsyra och propionsyra som bildas i våmmen, när framför allt kraftfoder ges som startfoder.

Typ av foder

Kalvkraftfoder ska vara anpassat till kalven för att ge goda förutsättningar att utveckla våmmen (förmagarna), och kunna näringsförsörja och upprätthålla en bra tillväxt efter mjölkavvänjning. Det krävs då ett startfoder/kraftfoder som stimulerar högt foderintag, och ger en hög näringstäthet.

Smaklighet. Kraftfodret ska ha hög smaklighet, inte vara för finmalet samt vara fritt från damm och mögelsporer. Smakligheten är viktig för att få ett högt intag. Pelleterat eller malet foder har visat sig positivt för intaget. Pelletsen får dock inte vara för hård eller för lös och det malda inte för finmalet. Även melass ökar smakligheten. Kalvar verkar också fördra kalvkraftfoder med soja, framför rapsmjöl. Kalven skall helst inte heller kunna sortera ut delar av kraftfodret.

Tabell 2.  Smaklighets effekt av olika foderingredienser i kalvkraftfoder, Calf Notes.com © 2001 by Dr. Jim Quigley.

Sammansättning. Det mesta av ett kalvkraftfoder utgörs av kolhydrater. Beståndsdelarna för en typisk kalvblandning består av cirka 10 % vatten, 5 % fett, 20 % råprotein och 10 % aska (inklusive vitaminer, mineraler och tillsatser). Resten (100 - 10 - 5 - 20 - 10 = 55 %) är någon typ av kolhydrat, som kan vara sockerarter, stärkelse, fiber, pektin och andra typer av kolhydrater. Typen av kolhydrater kan ha stor påverkan på hur tillgänglig näringen är ifrån kalvkraftfodret. När man undersökt stärkelsens ursprung har man sett att den har betydelse för intaget och tillväxten. I försök har man sett att majskärna gav högst intag och dagligtillväxt, därefter följt av vete, korn och sist havre. Betfiber till vuxna idisslare anses generellt som en utmärkt källa till smältbar fiber, till den unga kalven där våmmen är under utveckling bör dock inte kalvfodret innehålla mer än 10 % betfiber. Melass inblandning i intervallet 5–8 % har visat sig vara en lämplig nivå.

Energi i kraftfodret bör vara 13–14 MJ/kg ts omsättbar energi, eller motsvarande 7–8 NEL 20/kg ts netto energi.

Protein. Våmmens förmåga att producera tillräckligt med mikrobprotein är begränsad då förmagrana inte är fullt utvecklade. Mikrofloran utvecklas och ändras vartefter förmagarna växter, vilket gör det svårt att anpassat behovet av lättlösligt kontra mer våmstabila protein. För att säkerställa att kalvens krav på protein ändå blir till godosett bör man använda högvärdiga proteinkällorna med en bra aminosyraprofil. Proteinkällorna till den unga kalven bör inte bestå av en hög andel lösligt råprotein. Protein och energi råvaror bör helst också kombineras så att liknade våmlöslighet uppnås. Råproteinnivån rekommenderas vara inom ett intervall på som lägst 180 g råprotein/kg ts, upp till 220 g råprotein/kg ts.

NDF. Fiberinnehållet bör vara minst 100 g NDF/kg ts (då ihop med fri tillgång på grovfoder), kommersiella kalv/startfoder innehåller vanligtvis högre andel NDF.  I en del kalvkraftfoder är det tillsatt till exempel betfiber, grönmjöl, och i en del müsliblandningar är det även hackelse av grovfoder som höjer NDF-nivån.  

Fett gör kraftfodret mindre dammigt och bidrar till viss del med energi. Normalt tillsätts inga större mängder fett, utan det mesta kommer ifrån råvarorna. Fettinnehållet, bör vara mellan 40 och 70 g fett/kg ts.

Vitaminer och mineraler behandlas inte här utan tas upp på annan sida. Dessa är dock viktiga ingredienser i ett kalvkraftfoder.

Kalvstartsfoder på marknaden är generellt av hög kvalité och anpassade efter kalvens behov, de innehåller också ingredienser som normalt inte finns tillgängligt vid hemmablandningar, eller i mjölkkorskraftfoder.

Mängd

Kalvarna ska ha fri tillgång till kraftfoder under hela mjölkperioden. Börja med små smakportioner redan från första dagen; vid två veckors ålder bör de äta minst två handfulla nävar med kraftfoder. Äter kalven upp allt foder är det ett tecken på att givan är för liten och man bör öka givan. Vid tiden för avvänjning av mjölken är det viktigt att kalven äter 1,5-2 kg grovfoder per dag, annars kommer kalven inte klara övergången och kommer tappa tillväxt. Kalven är då helt beroende av intaget från kraftfoder som då motsvarar omkring 95 % av kalvens näringsbehov.  Vartefter kalven blir äldre kan andelen kraftfoder i foderstaten gradvis sänkas om näringsinnehållet i grovfodret är tillräckligt för den förväntade tillväxten. Vid 6-8 månader brukar kalven utvecklats så att den normalt är en fullvärdig idisslare.

Bild 2. Intaget av kraftfoder är mycket lågt under första månaden, men ökar vart efter kalven ökar i storlek. Vid nedtrappning av mjölken inför avvänjningen de sista 1-2 veckorna ökar intaget betydligt. I detta försök tittade man även på foderintag och eventuell inverkan av äldre kalvar i gruppen, heldragen svart linje kalvgrupp med blandade åldrar, röd prickig linje grupper med mer jämn ålder i gruppen. Källa: UBC 2010 The ‘auntie effect’

Utfodring

För att kalven ska uppmuntras till att smaka på fodret bör det serveras i grunda och lättillgängliga utfodringstråg. Kraftfoder i fri tillgång, innebär att det aldrig skall ta slut i krubban/foderautomaten. Uppfyller man med detta är det sällan problem med att kalvarna ”föräter sig på kraftfoder”. Till en början är dock intaget lågt men ökar vart efter kalven växer, och ökar snabbt sista veckan vid avvänjning av mjölken.