Mineraler

Många mineraler har livsviktiga funktioner i kroppen och brist/överskott på något mineral kan leda till större och mindre konsekvenser. Mineraler delas in i så kallade makromineraler och mikromineraler (spårämnen).

Makromineraler

Makromineralerna, såsom kalcium, fosfor, magnesium, natrium, kalium och svavel, bör tillföras kroppen i större mängd dagligen för högsta välbefinnande. Brist på ett makromineral ger oftast mer specifika symptom än brist på mikromineraler. 

Mikromineraler

Mikromineraler, såsom koppar, selen, jod, mangan, järn, kobolt och zink, behövs i mindre mängder jämfört med makromineralerna. Mikromineraler återfinns i många fodermedel för nötkreatur varför brist på en specifik mikromineral är sällsynt. Det är istället själva balansen mellan mikromineralerna som är viktig. Symtomen för brist är oftast ospecifika och kan vara svåra att upptäcka innan det råder en allvarlig brist av ett visst ämne. På grund av detta är det därför viktigt att veta hur mikromineralerna påverkar varandra och hur mycket djuret behöver av respektive ämne.  

Analysera fodret för mineraler

Mineralinnehållet kan skilja sig mycket mellan olika foder och skördar. Det hemmaodlade fodret bör därför åtminstone analyseras på kalcium, fosfor, magnesium och kalium. För de som till stor del använder hemmaodlat foder kan det även vara idé att analysera innehållet av andra mineraler som koppar, molybden, zink, järn, mangan, jod och selen. Vissa områden i landet kan vara särskilt fattiga på vissa spårämnen, till exempel jod.