Jod

Funktion: Jod ingår i ämnesomsättningshormoner vilka är nödvändiga för tillväxt och utveckling. God tillgång på jod sänker omsättningen av selen vilket gör jod till ett bra hjälpmedel att bibehålla selennivån.

Riskgrupper för brist: Djur som äter foder med lågt innehåll av selen där inget tillskott i form av kraftfoder eller mineraler ges. Riskerna för jodbrist ökar om fodergivan innehåller höga halter av ämnen som konkurrerar om upptaget av jod. Oförädlad sojaböna är ett sådant exemple, men däremot inte sojamjöl eller rostad sojaböna, Likaså om foderstaten skulle innehålla fodermärgkål, grönkål eller senap kan jodupptaget hämmas.

Bristsymtom: Jodbrist kan orsaka brist på ämnesomsättningshormoner som bildas i sköldkörteln, vilket i sin tur kan leda till förstorad sköldkörtel (struma). Det gör det möjligt att diagnostisera en misstänkt jodbrist. Symtomen vid jodbrist förutom förstorad sköldkörtel kan vara sena aborter, hårlösa kalvar, sänkt fruktsamhet, kvarbliven efterbörd samt ökad risk för infektioner. Kalvar som föds med jodbrist är fullt utvecklade men inte vid normal vigör.

Fodermedel: Jodtillskott förekommer i praktiken i alla mineralfoder och kraftfoderblandningar.

Rekommendation: Tillgång till jodberikat kraft- eller mineralfoder. För dräktiga kor rekommenderas en foderstat innehållande 0,4-0,5 mg (mjölkkor) respektive 0,2-0,3 mg (dikor) jod per kg torrsubstans.

Överskott: Jodförgiftning har främst inträffat när jodpreparat för utvärtes bruk kommit att förtäras av kalven, t.ex. när det används desinficerande på spenar eller navel.