Magnesium

Funktion: Magnesium är viktigt för nerv- och muskelfunktionen samt för bildandet av skelett.

Riskgrupper för brist: Nötkreatur är nästan helt beroende av att få i sig magnesium via fodret. Om fodret innehåller en stor mängd kalium kan detta hämma upptaget av magnesium. Risken för beteskramp är som störst under tidig vår, när djuren släpps på bete. Det beror på att gräset på våren innehåller höga halter av kalium och låga nivåer av magnesium. Beteskramp kan även uppkomma på stall, s.k. stallkramp om djuren äter ett grovfoder som innehåller höga halter av kalium, speciellt om det samtidigt råder brist på magnesium.

Till skillnad från råmjölk så innehåller mjölk bara små mängder av magnesium. Utnyttjandet av magnesium från mjölk sjunker dessutom gradvist från 87 till 32 % mellan andra och åttonde veckan under tiden kalven dricker mjölk. Så länge kalven börjar äta fast foder är magnesiumbrist sällan ett problem bara inte fodret innehåller för mycket kalium. Brist kan också uppstå hos kalvar med långvarig diarré om inte vätskeersättning tillförts. Symptomen är då detsamma som vid beteskramp.

Bristsymtom: Brist på magnesium kan leda till att djuren utvecklar så kallad beteskramp/stallkramp. Detta innebär ryckningar i muskler, stapplande gång, kramper, och i många fall död om djuren inte behandlas i tid.

Fodermedel: Tidigt skördat vallfoder eller spätt bete ökar risken för magnesiumbrist.

Rekommendation: Tillgång till magnesiumberikat mineralfoder, speciellt vid betessläpp. Tidig tillgång till kraft- och grovfoder för kalvar. Elektrolytersättning vid diarré. 

Överskott: Förgiftning är osannolikt eftersom överskott kan utsöndras via urinen. Överutfodring med extrema mängder bör ändå undvikas då det kan ha en laxerande verkan och ge diarré samt ändra våmmens pH.