Svavel

Funktion: Svavel är en viktig del i protein, enzymer, vitaminer, hormoner samt brosk, skelett, senor och blodkärlsväggar. Svavel är utgör även en del av de livsviktiga aminosyrorna metionin och cystein. Svavel tillförs i rätt mängder vid utfodring av protein bestående av dessa aminosyror. Till skillnad från enkelmagade djur kan idisslaren med hjälp av bakterier i våmmen producera dessa aminosyror och till detta behövs svavel. Svavel finns i normala fall i tillräcklig mängd i både helmjölk och mjölknäring.

Riskgrupper för brist: Brist på svavel är sällsynt men kan uppkomma om grovfodret tas från svavelfattiga jordar eller om djuret får en proteinfattig föda. Utfodring med en foderstat där proteinkällan är urea, vilket inte innehåller svavel. Urea ska dock inte ges till kalvar överhuvudtaget.

Bristsymtom: Eftersom svavel är viktigt för bildningen av mikrobiellt protein i våmmen kan brist på svavel påverka proteinbalansen och därmed tillväxten negativt.

Fodermedel: Normalt tillförs en tillräcklig mängd med vanligt förekommande fodermedel, men i vissa sammanhang kan en brist uppstå som leder till minskad proteinomsättning i våmmen.

Rekommendation: Tillräckligt med protein i foderstaten. Om foderurea ges bör kvoten mellan kväve och svavel kontrolleras. Foderurea ska dock inte ges till kalvar

Överskott: Ett överskott på svavel kan påverka upptaget och utnyttjandet av koppar och selen negativt. Svavel kan även ha skadliga effekter på nivåerna av vitamin B1 (tiamin) hos kalven. Normalt produceras vitamin B1 av mikroberna i våmmen, men höga koncentrationer av svavel kan påverka produktionen negativt vilket kan leda till brist. Likaledes kan höga koncentrationer av svavel i foder eller vatten hämma upptaget av selen och orsaka selenbrist.