A-vitamin

Funktion: A-vitamin är nödvändig för främst bildande av skelett, för tillväxt, syn, bibehållande av skinn- och klövar samt energiomsättningen i kroppen.

Riskgrupper för brist: Nyfödda kalvar som inte fått i sig råmjölk och djur som inte kunnat lagra reserver i levern är extra känsliga för brist. Då karoten endast finns i gröna och livskraftiga växter kan torka bidra till ett A-vitaminfattigt foder eller bete med påföljande risk för A-vitaminbrist. Likaså kan Nitrat i foderstaten sägs störa omvandlingen av karoten till A-vitamin och därmed orsaka brist. Andra situationer där nötkreatur är särskilt mottagliga för A-vitaminbrist är vid utfodring med en hög kraftfodergiva, på vinterbeten, på solblekta beten eller vid utfodring med hö som växt under torra perioder.

Bristsymtom: Symtom vid A-vitaminbrist hos nötkreatur kan vara nattblindhet hos kalvar, sänkt fruktsamhet, skelettmissbildningar, hudförändringar, minskat foderintag, grov päls, ökad vätska (ödem) kring leder och bringa samt en lägre tillväxt. Kalvar som föds med allvarliga bristsymtom är sällan hjälpta av tillskott, men vissa kan bli friska av det.

Fodermedel: A-vitamin finns i grovfoder, främst gröna växter i den inaktiva formen β-karoten. Grovfoder av hög kvalitet har ofta en hög andel av β-karoten, men halten kan variera beroende på säsong och klimat då solljus och exponering av luft kan förstöra β-karotenet. Det råder således ett motsatsförhållande mellan D-vitamin och β-karoten och E-vitamin. Medan en längre tids förtorkning av grovfodret på fältet ökar D-vitaminhalten minskas samtidigt istället innehållet av A- och E-vitamin. En hög andel majsensilage i foderstaten kan sänka innehållet av β-karoten i mjölk.

Rekommendation: I levern lagras större delen av vitaminet. Lagringen kan ske under ett antal månader där levern sedan tillför kroppen dessa reserver när tillgången på A-vitamin på bete eller i foder är låg. Utfodring bör vara 3-5 gånger högre än näringsrekommendationerna för att A-vitamin ska lagras i levern. Passerar över moderkakan dåligt.

Tillskott av A-vitamin bör således ges till dräktiga kor för att ge en A-vitaminrik råmjölk. Tillskott kan ges via munnen, antingen blandat i fodret eller som en del av mineralfoder eller via injektion. Det sistnämnda är mycket effektivt för att fylla på leverns depåer av A-vitamin. Dräktiga kor kan behöva upprepade behandlingar för att få ett tillräckligt lager av vitaminet. Vitaminet passerar moderkakan dåligt så råmjölk är kalvens enda källa till A-vitamin. Kalvar som upp till fem dagars ålder ges råmjölk/överskottsmjölk från kor som fått A-vitamin under dräktighet bygger upp en reserv som håller cirka en månad. Vid den tiden bör kalven ha kommit igång med att äta lite grovfoder och kan få A-vitamin därigenom. Helmjölk innehåller endast lite A-vitamin, medan mjölknäring ofta innehåller tillräckliga mängder så länge den har förvarats på ett bra sätt och inte passerat bäst-före-datum.

Överskott: A-vitamin har relativt stor säkerhetsmarginal eftersom ett visst överskott kan brytas ned i våmmen och överutfodring är ganska sällsynt hos nötkreatur. För mycket A-vitamin kan dock ge brist på andra fettlösliga vitaminer. Symtom på överutfodring är bland annat försvagat skelett och nedsatt foderintag. Hos kalvar har A-vitamin-överdos föreslagits som en orsak i fall där tillväxtzoner i skelettet slutit sig i förtid.