Vatten

Den nyfödda friska kalven består till 87 procent av vatten, vilket är betydligt mer än för äldre nötkreatur. Det är därmed lätt att förstå att kalven lätt påverkas av störningar i vätskebalansen. Vatten behövs för att transportera näringsämnen genom kroppen, eliminera avfallsprodukter (urin och avföring), bibehålla mineralbalans, utbyta syre och koldioxid i lungorna, för reglering av kroppstemperaturen och sist men inte minst för matsmältningen.

Vattnet i kroppen

När kalven får i sig vätska binds en del av vattnet i muskler, fett och ben medan resten avges via svett, utandningsluft, urin och avföring. Hos friska kalvar har hälften av vattenintaget förbrukats efter cirka 1 veckas tid. Om dessa kalvar inte får tillräckligt mycket vatten kan de under en kortare tid kompensera för vattenförlusterna genom att i första hand minska vattenförlusten via avföringen, i andra hand via svett och i tredje hand via urin. Hos kalvar med diarré har hälften av kalvens vattenintag däremot förbrukats redan efter 2 till 5 dagar, vilket den har svårt att hinna kompensera för. Har inte kalven fri tillgång till vatten i dessa lägen är det lätt att förstå att den snabbt blir uttorkad. När kalven har tappat 8-10 procent vätska börjar även mineralbalansen att rubbas och risken för att dö ökar. 

Varför vatten utöver mjölk?  

Även om både mjölk och vatten tillfredsställer vätskebehovet fyller de olika funktion för kalven. När kalven dricker mjölk passerar merparten av vätskan från mjölken via struprännan förbi våmmen och ned löpmagen. Dricker kalven vatten hamnar vätskan istället i våmmen. En förutsättning för att bakterierna i våmmen ska smälta fodret är att våmmen innehåller vätska. Dricker kalven enbart mjölk passerar merparten av vätskan förbi våmmen och vätskan kommer därmed inte våmbakterierna till godo vilket innebär att våmutvecklingen försenas och matsmältningen försämras.  

Vattnets betydelse för tillväxt

Tillräckligt med vatten i våmmen är en också en nödvändighet för att kalven ska kunna äta kraftfoder och hö. För varje kg torrt foder som kalven äter krävs fyra gånger så mycket vatten bara för att smälta fodret. Kalvar som får fri tillgång till vatten utöver mjölkmålet äter därför mer foder och växer bättre än kalvar som inte har tillgång till vatten. Hög tillväxt under mjölkperioden ger, förutom tidigare inkalvning, även högre framtida mjölkproduktion. Kalvar som har kunnat äta mycket fast foder vid sidan av mjölken har även lättare att klara den omställning avvänjningen innebär.

Tillgång till vatten ger bättre hälsa

En annan anledning till att ge kalven fri tillgång till vatten mellan mjölkmålen är att kalven inte är törstig när den dricker mjölken. Förutom att det är förenligt med dålig kalvvälfärd att vara törstig fungerar inte struprännan optimalt om kalven måste dricka mjölken för att släcka sin törst. Det finns därför en ökad risk för att mjölken då hamnar i våmmen istället för löpmagen. Detta kan i sin tur leda till att kalven får nedsatt aptit och tillväxt, diarré, magont och trumsjuka, på grund av att mjölken skapar en skadlig sur miljö i våmmen. Sist men inte minst kan fri tillgång till vatten lindra symtomen vid diarré genom att kalven själv har möjlighet att fylla på med vätska i ett tidigt skede av uttorkning. Kalvar med tillgång till vatten har därför färre dagar med diarré än kalvar utan vatten. 

Kalvens vätskebehov 

Kalvars vätskebehov beror förutom av mjölkgivans storlek, av fodrets innehåll av fibrer, protein och salt samt av omgivningens och vattnets temperatur. Utöver detta vätskebehov för underhåll behöver kalvar med diarré mer vätska då de förlorar extra vätska via träcken.  

Även under mjölkperioden behöver kalvarna vatten, men mjölkgivan tillfredsställer en del av kalvens vätskebehov. Kalven behöver vätska motsvarande upp till 15 procent av kroppsvikten, exempelvis cirka 6 liter vatten för en nyfödd kalv och cirka 9 liter för en månadsgammal kalv. Tidigt i kalvens liv är alltså inte mjölkgivan tillräcklig för att tillfredsställa kalvens vätskebehov. Man har till exempel sett att kalvar yngre än 3 veckor med fri tillgång till mjölk ändå dricker upp till 1 liter vatten om dagen. I tabellen nedan ges en översikt över hur mycket vatten kalvar i olika åldrar och med olika mjölkgiva dricker.

Källa: https://www.landbrugsinfo.dk/landmanddk/kvaeg/sider/hi_18_4067_vand-til-smaakalve-saa-meget-drikker-de.aspx

Typ av och mängd foder spelar också roll för vattenintaget. Ju högre protein eller fiberinnehåll desto mer vatten krävs. Likaledes dricker kalvar som utfodras med en torr kalvmix mer än kalvar som äter spätt gräs. Kalvar som utfodras med en mjölknäring som blandats mycket koncentrerad får i sig mycket salt och behöver således öka sitt vattenintag.  

Även omgivningens temperatur har betydelse för hur mycket kalven behöver dricka. Om omgivningstemperaturen stiger över 25-30 grader behöver kalven upp till 1,5 gånger så mycket vatten som normalt. Likaså behöver kalvar mer vatten när det är kallt ute då den torra kyliga omgivningsluften kräver att mer vätska tillförs i utandningsluften.  

Rekommendationer 

Kalvar dricker vatten oftare än äldre djur och det är därför viktigt att de har konstant tillgång till vatten. Redan från första dag bör kalven ha tillgång till friskt och rent vatten. Det finns en del tveksamheter kring att ge vatten omkring mjölkmålet då struprännan fortfarande kan vara sammandragen och eventuell vattentillblandning stör mjölkens ystning och näringsupptaget från mjölken. Detta är dock inget att oroa sig för så länge kalven har fri tillgång till vatten mellan mjölkmålen vilket säkerställer att kalvens törst redan är släckt vid mjölkutfodringen.  

Sättet att ge kalven vatten på spelar ingen större roll för hur mycket vatten kalven dricker. Så länge man försäkrar sig om att kalven har lärt sig att dricka från vattenkopp eller nippel, att dessa sitter på nåbar höjd och att flödet är tillräckligt, kan dessa vara ett fullgott alternativ till ett öppet tråg. Man bör även försäkra sig om att kalven dricker vatten om man flyttar kalven till en box eller stall med ett nytt sätt att ge vatten på. Ett lagom flöde för kalvar upp till 2 månaders ålder är 2 liter per minut. Vattnet ska helst vara tempererat då det ökar kalvarnas vattenintag, men det viktigaste är att vattnet inte är kallare än 6 eller varmare än 30 grader vilket betydligt hämmar kalvens dricklust.  

Helst ska kalven tilldelas vatten tydligt separerat från kraftfodertråget. Är dessa för nära varandra finns det risk för att kalven droppar vatten i kraftfodret vilket gör kraftfodret mindre aptitligt och kalven äter och växer sämre. Ett avstånd på mellan 1-2 meter kan vara passande. I ensamboxar eller kalvhyddor kan detta vara svårt att uppnå och då får man istället vara noggrann med att byta ut och rengöra ofta. 

Hygien 

Unga kalvar har ännu inte etablerat en skyddande tarmflora och är därför mycket känsliga för föroreningar i vattnet. Om inte vattentråget rengörs regelbundet blir vattnet oaptitligt och kalven dricker mindre. Smutsigt vatten ökar dessutom risken för diarré. Både diarré och minskad dricklust ger minskad aptit som i sin tur ger sämre tillväxt. Genom att byta ut kalvens vatten samt rengöra vattentråget en gång per dag jämfört med varje eller varannan vecka kan man få kalven att växa omkring 30-70 gram extra per dag. Detta kan tyckas vara en oväsentlig skillnad men för en kvigkalv kan en sådan ökning i tillväxten innebära att hon mjölkar 30-70 kg mer i sin första laktation. Försämrad vattenhygien innebär även att fler kalvar måste behandlas för sjukdom. Ta därför som vana att byta ut vattnet och rengöra tråget/koppen en gång per dag, förslagsvis i samband med morgon eller kvällsmålet.  

Vatten på bete

Kalvar som går på bete har ibland tillgång till vatten från naturliga vattendrag. Dessa vattendrag har dock ofta svårt att leva upp till en tillräckligt bra hygienisk kvalité. Är vattendraget övergött finns även risk för frisättning av giftiga substanser från blommande alger. Om det inte går att säkerställa en bra vattenkvalitet i dessa vattendrag bör man bör man stängsla bort dem och istället ge kranvatten.